Iran svarade på Israels provokation
Detta är en översättning från en artikel från Föreningen Nydemokrati. Du hittar orginalet på spanska här.
Vi måste begrava imperialismen och världsreaktionen!
Vi måste sätta stopp för dem!
Iran svarade på den sionistiska staten Israels provokation under natten lördag till söndag den 13-14 april. Tidigare, den första april, attackerade den sionistiska staten Israel den islamiska republiken Irans ambassad i Damaskus (Syrien) och dödade två generaler och fem andra befälhavare i det islamiska revolutionsgardet för den islamiska republiken Iran samt fem andra personer. Attacken träffade med två bomber bostaden för den islamiska republiken Irans ambassadör.
Vi frågar oss själva i stunden: Vad är den strategiska vikten av en sådan vågad attack från den sionistiska staten mot en diplomatisk legation i ett främmande land, som inte är i krig med Israel? Vad är det politiska och militära reslutatet av en sådan aktion, som endast kan fördömmas av någon med en hjärna?
I verkligheten var attacken, som vi kan se från de efterföljande händelserna såsom händelsen lördagen 13 april, en provokation direkt riktad mot den iranska regimen, mot det iranska folket och mot alla arabfolk, som blöder till döds från deras mest smärtsamma sår och som förenar de mot imperialismen och dess lakejer, det palestinska folkets sak som är utsatt för det grymmaste folkmord, med imperialisternas, de reaktionära arabregimernas och världsreaktionens medverkan.
Vi tänkte på det och repeterade olika svar, ja, i krig måste du röra huvudet inte fötterna. Utan tvekan, trodde vi, var det en provokation mot den islamiska republiken Iran. Vad ville den sionistiska staten Israel och dess regering som leds av Benjamin Netanyahu med stöd av Yankee-imperialismen och den folkmordiska Biden regeringen åstadkomma?
Att provocera fram en överdriven reaktion från den islamiska republiken Iran för att förändra både den inhemska opinionen och världsopinionen mot det barbariska folkmordet mot det palestinska folket och att tjäna som en krigsavledningsmanöver för att utföra dess ”slutgiltiga” angrepp mot det palestinska motståndet, vilket motiverar krigsfångarnas (”gisslans”) död. Det var och är hans drömmar om en dödligt sårad hyena.
Som tidigare har nämnts, kunde därför varken Benjamin Netanyahus regering eller den sionistiska staten påverka dess prestige mer än vad den är, efter de fasor som begåtts mot det palestinska folket och folken i regionen, inte bara i detta krig utan sedan dess upprättande som ett imperialistiskt protektorat (Protektorat betecknar i statsrättslig mening att en skyddsmakt utövar kontroll över en annan stat, som därmed har avstått delar av sin suveränitet – Ö.A) för att kolonisera Palestina; inget annat skulle kunna påverka dess monstruösa bild som ett imperialistiskt hangarfartyg förankrat mitt i de arabiska folkens hav. Dessutom är det känt att det finns regionala motsättningar mellan de politiska regimerna med sunni- och shiamuslimsk inriktning. Den shiitiska regimen i Iran har ställts inför den allmänna opinionen av imperialistisk propaganda i decennier som en fiende som bildar ondskans axel tillsammans med Ryssland, Kina, Nordkorea, etc.
Den israeliska regimen, ledd av Netanyahu, var innan attacken mot den iranska ambassaden i Damascus, bombarderad av den inhemska och världsopinionen för dess fortsatta misslyckande i sina erbjudanden att tvångssläppa israeliska fångar som hålls av det palestinska motståndet, frågan om krigsfångar (”gisslan”) växte i takt med växandet av förkastandet av Israels regering.
Som vi sa för några månader sedan, det speciella med detta israeliska krig mot det palestinska folket är förekomsten av israeliska krigsfångar i händerna på det palestinska nationella motståndet.
Påtryckningarna från krigsfångarnas släktingar mot den israeliska regeringen, med stöd av den interna och externa opinionen; ökningen av internt motstånd mot misslyckandet med att utrota det palestinska motståndet och att lösa problemet med de israeliska fångarna (”gisslan”); och framför allt det orubbliga heroiska beslutet att kämpa och göra motstånd från den palestinska befrielserörelsen, som kommer att existera så länge det finns levande palestinier; Palestinskt motstånd, som erövrar politiska, militära och moraliska segrar genom att tillfoga den imperialistiskt-sionistiska fienden skamliga militära bakslag, trots dess blodiga, obevekliga och barbariska folkmord.
För allt ovanstående: Israels regering, dess väpnade styrkor och den sionistiska staten har skördat världens förkastande, förnekande och fördömande från alla världens folk, vilket lett den till internationell isolering och har tvingat regeringarna i USA och andra imperialistiska länder, olika reaktionära regeringar och de reaktionära arabiska regeringarna från att dölja sitt ovillkorliga stöd till Israels sionisters utrotningskrig mot det palestinska folket. Det palestinska motståndets heroiska kamp mot folkmordet, utrotningen och tvångsförflyttningen har väckt solidaritet hos det internationella proletariatet och världens folk och till och med hos viktiga personer inom politiken, bland intellektuella och inom konsten. Av denna anledning har folkmordsmannen Biden, FN:s generalsekreterare och andra imperialistiska ledare gjort uttalanden där de uppmanar den israeliska regeringen att tillåta bistånd till Gaza, att nå en vapenvila, en post-konfliktpolitik för försoning med ”tvåstatslösningen”, etc.
Av alla dessa skäl tror vi att provokationen med den militära attacken mot den iranska ambassaden i Damascus är en krigshandling av den sionistiska israeliska regeringen:
· Som sökte en överdriven militär reaktion eller svar från Iran, med syftet att försöka ta sig ur internationell isolering och manipulera den allmänna opinionen med imperialistisk hjälp för att försöka motverka det världsomspännande avslaget och fördömandet, och uppmanade till solidaritet ”i ansiktet av fundamentalismens handling”;
· Och huvudsaken i den militära kampanjen för det pågående folkmordet mot det palestinska folket var att distrahera den interna och externa allmänna opinionen med provokation och svar på problemet med att offra fångarna (”gisslan”), i vad de har kallat ”det slutgiltiga angreppet” för att definitivt besegra Hamas, för att förinta det väpnade palestinska motståndet;
· Ovanstående, som ett villkor, som uttrycks av sionisterna själva, för att fullfölja sina politiska och militära mål när konflikten är ”avslutad” i Palestina;
· Tillsammans med det som sades ovan, strävar de efter en ny sammanställning av styrkor i regionen och globalt, med vetskapen om att Ryssland och Kina, utöver deklarationer och diplomatiska gester, inte kommer att ingripa mot den sionistiska staten och hantera de komplexa relationer som dessa makter upprätthåller med länderna i regionen och med Israel i synnerhet; Dessutom hantera maskopi och imperialistisk kamp.
Allt ovan, på grundval av det internationella läget, vill de förändra världsuppfattningen och förkastandet av det imperialistiskt-sionistiska anfallskriget mot det palestinska folket och de arabiska folken i regionen för att genomföra deras planer. De behöver vinna internationell solidaritet (dvs. att utveckla en positiv opinion) till förmån för den sionistiska staten, ”attackerad av de barbariska” muslimska fundamentalisterna, med svaret på en aldrig tidigare skådad iransk attack mot Israels territorium.
Den iranska Ayatollah Khamenei regeringen blev utmanad, då den inte är dum, har den gett det mest passande svaret för att undvika en upptrappning den inte vill ha, då den hade behövt verka direkt mot USA, samtidigt som den försöker att bibehålla vad den vunnit i inhemsk opinion och att fortsätta att anses vara det islamiska och palestinska sakens bålverk för den muslimska världen av både politiska och religiösa orienteringar. Det är en fråga om överlevnad för regimen, eftersom så länge som den håller de interna fronterna och de externa fronterna, folken i regionen och världen, enade så kommer den att kunna motstå attackerna från imperialisterna som försöker att förändra den politiska regimen i Iran till ett styre mer gynnsamt för dess herravälde.
De förenta staterna, yankee-imperialismen, har satt avsevärd kraft i regionens vatten, för att stötta krigsinsatserna från sitt protektorat, den sionistiska staten Israel, och de ser möjligheten för sin ”allierade” (Israel) att inte bara slå ner det palestinska motståndet i Gazaremsan, särsklit från dess nuvarande ledning Hamas, men även att tvinga den Palestinska myndigheten i Västbanken att närma sig till förhandlingar med Israel. Dessutom ser USA en möjlighet, liksom de har gjort i andra krig i regionen, att försvaga Iran och dess växande inflytande i Mellanöstern, därav dess manövreringar i FN för att ge Israel tid att förinta det palestinska motståndet, särskilt i Gazaremsan, och sedan få den Palestinska myndigheten ledd av Abbas (västbankens autonoma myndighet) att gå med på en överenskommelse med Israels sionistiska regering att fortsätta att etablera dess administrativa auktoritet över Gazaremsan med ett territorium och en befolkning förminskat av folkmord (massmord och tvångsförflyttning).
Vad gäller Iran, som vi ser, verkar inget som yankee-imperialismen gör med sionisterna i Israel påverka dem, främst i sitt mål att isolera Iran i syfte att kunna anfalla dem.
Med analysen av faktan har vi kommit fram till den ovanstående syntesen, återigen fakta i relation med det iranska svaret, därefter, det som motsvarar det revolutionära;
USA:s Biden, FN:s Guterres, G7 imperialisterna, såsom den tyska förbundskanslern Olaf Scholz uttrycker stöd till Israel och uppmanar till återhållsamhet.
Iran hävdar att sin attack mot Israel är en handling av legitimt självförsvar enligt artikel 51 i FN:s stadga, som svar på sionistattacken på dess ambassad i Damascus (Syrien), den första april, där två generaler och 12 andra människor blev dödade.
Iran attckerade med drönare och Marshall-raketer, men varnade först USA på söndagsmorgonen. Enligt den iranska utrikesministern, Hossein Amir-Abdollahian på en presskonferens, informerades Vita Huset tidigt på söndagen om attacken pågrund av den kommunikationslinje de har för dessa fall. De informerades att attacken skulle vara begränsad och minimal, i självförsvar och bestraffning. Men, tre dagar innan hade han informerat Irans grannländer, så Erdogans turkiska regering hade i sin tur hunnit informera yankee-regeringen. Därför kunde Biden låta sin publik veta att det från fredag till söndag skulle ske en iransk attack mot Israel, och använde sin kunskap som ett stort skvaller för att vinna valfördelar.
President Biden förklarade att han inte var villig att delta i en israelisk attack mot Iran. USA, Frankrike, England, Jordanien stödde Israel för att stoppa attacken till 99.9%. Scholz förklarade i Kina att Iran inte kommer att gå särskilt långt på denna väg och varnade för upptrappning.
Vad betyder detta för oss?
Vi kan tolka att Yankee-imperialisterna inte kommer att delta direkt i en attack mot Iran; Men som vi vet kommer de att ge fullt stöd till en israelisk attack med motiveringen att de är engagerade i dess försvar, vilket har hänt många gånger tidigare, så att det kan genomföras framgångsrikt, om det behövs. De gömmer sin hand och kommer att använda sionisterna för att slå. Eller så kan det också vara så att Israels sionister utnyttjar möjligheten att slå till i Libanon mot Hizbollah och samtidigt genomför sin sedan länge aviserade ”slutgiltiga” attack mot Gazaremsan. Iran förklarade genom sin utrikesminister att man hade avslutat sin attack och inte skulle fortsätta och varnade Israel att inte svara eftersom responsen skulle bli värre. Israels nationella säkerhetsmöte avslutades utan att tillkännage någon beslutsamhet eller omedelbara reaktionsåtgärder.
Yankee-imperialistiska tidningen The New York Times rapporterade följande:
”The New York Times. Morgonnyheter: Europeisk upplaga 15 april 2024 av Daniel E. Slotnik:
God dag. Vi täcker Israels svar på Iranattacken.
Israel övervägde sina alternativ efter Irans attack. Israel visade tecken på att de inte omedelbart skulle hämnas för de hundratals exploderande drönare och missiler som Iran avfyrade mot dem under helgen, som nästan alla Israel och dess allierade stoppade.
Israels krigskabinett sammanträdde igår utan att bestämma när eller hur de skulle svara på attacken. Men tjänstemän sa att de skulle lätta på restriktionerna för stora sammankomster och utbildningsaktiviteter, en möjlig indikation på att de inte förväntade sig en omedelbar eskalering.
Irans attack, som vedergällning för en israelisk attack som dödade sju iranska militära befälhavare i Syrien, representerade ett ögonblick av stor risk, eftersom det var första gången som de direkt träffade Israel i de två nationernas långa skuggkrig. Men det orsakade liten skada, till stor del för att Iran hade telegraferat sina avsikter i god tid.
”Ärendet kan anses avslutat”,
Irans beskickning till FN sade i ett uttalande i går. ”Men om den israeliska regimen skulle göra ett annat misstag kommer Irans svar att bli betydligt strängare.”
’Internationellt svar: President Biden sträckte ut handen till Israel för att motverka ytterligare upptrappning, av rädsla för ett vidare krig i Mellanöstern; G7 ledare fördömde Irans attack, men manade också till återhållsamhet.
I Gaza sa tre personer att israeliska trupper sköt mot en folkmassa som försökte återvända till sina hem i norra enklaven.
Den palestinska myndighetens nyhetsbyrå sa att fem människor dödades, men omständigheterna kring dödsfallen kunde inte bekräftas oberoende, och den israeliska militären svarade inte omedelbart på frågor om händelsen.”
Vi måste begrava imperialismen och världsreaktionen!
Vi måste sätta stopp för dem!
”Slutligen, lyssna på detta. Som vi ser i världen, marscherar maoismen obevekligt för att leda den nya vågen av den proletära världsrevolutionen. Lyssna noga och förstå. De som har öron, använd dem. De som har förståelse, och vi alla har det, använd den! Nog med detta nonsens! Nog med denna förvirring! Låt oss förstå det! Vad är det som utspelar sig i världen? Vad behöver vi? Vi behöver maoismen som förkroppsligas, och den förkroppsligas, genom att skapa kommunistiska partier för att driva och leda denna nya stora våg av den proletära världsrevolutionen som kommer.
Allt de berättade för oss, det tomma och fåniga pladderet från den berömda ”nya fredens tid”. Var är den nu? Hur är det med Jugoslavien? Hur är det med andra ställen? Det är en lögn; allt blev politiserat. Idag finns det en verklighet; samma utmanare från första och andra världskriget förbereder för ett nytt tredje världskrig. Vi borde veta detta och vi, som barn till en förtryckt nation, är en del av bytet. Vi kan inte samtycka till detta! Nog med imperialistisk exploatering! Vi måste sätta stopp för dem! Vi tillhör tredje världen och tredje världen är basen för den proletära världsrevolutionen, med ett villkor, att kommunistpartierna viftar och leder! Det är vad vi måste göra!”
(Ordförande Gonzalo, Tal den 24 september 1992 i Lima, inofficiell översättning)
Det är nödvändigt att se utvecklingen av den objektiva situationen på världsnivå, med fokus på den ytterligare mognaden av förhållandena för revolution. Den större utvecklingen av den revolutionära situationen, i ojämlik utveckling i världen, som manifesteras i utvecklingen av den nya stora vågen av den proletära världsrevolutionen och därför, när maoismen marscherar för att leda den, den enda garantin för dess segerrika utveckling; och den gör det, genom att förkroppsliga sig själv i världens folk, skapar kommunistiska partier av en ny typ, militariserade marxist-leninistiska-maoistiska kommunistiska partier, för att initiera och utveckla nya folkkrig, på marschen till världsfolkkrig för att begrava imperialism och världsreaktion, oskiljaktigt från den oförsonliga kampen mot revisionismen.
Världsrevolutionens process utvecklas i en dödlig kamp mellan marxism och revisionism, mellan vänster och höger. Detta används av revisionister, högerister och reaktionens agenter för att förneka allt, för att förneka maoismens framfart och den nya stora vågen av själva proletära revolutionen, med ett ord för att försöka förneka materiens framsteg.
Det är nödvändigt att krossa alla de ståndpunkter som försöker förneka existensen och skärpningen av de tre grundläggande motsättningarna på internationell nivå och, främst, den huvudsakliga motsättningen, det vill säga den mellan de imperialistiska länderna och de förtryckta nationerna som återigen uttrycks i det nuvarande kriget mellan den sionistiska staten Israel och yankee-imperialismen mot det palestinska folket.
Utvecklingen av världsrevolutionen är en process av krök och vändningar men segrande, mänsklighetens framtid är ljus!
Kontakta oss via Kommunisten@riseup.net!
